view from a life

Glädje.

2007-09-18T21:21:00.000+02:00

Jag ser på Honom - han sover. Lugnt, utsträckt i min säng. Jag ler hastigt - för att i nästa ögonblick somna om - hinner tänka att han är fin, att han är min.

En förhoppning om framtid.

Vältaligt.

2007-09-16T14:40:00.000+02:00

Henry Bronett i Aftonbladet. Heja!

Gränstillstånd.

2007-09-16T14:06:00.000+02:00

Jag passerade gränsen för vad jag orkade - resultatet av för många belastningar under kort tid, både privat och yrkesmässigt. Varningstecknen fanns där - för andra. Jag presterade. Lite till.

Slutligen tog det stopp - bara över en dag. Jag blev sjukskriven - jag som inte kunde avvaras, inte kunde bromsa. Otänkbart.

Jag var sjukskriven en - för kort - tid. Reservbatterierna hann laddas, sedan var jag tillbaka. Driven av rädslan och otryggheten i mitt yrke. Och omvärldens dom. Det är snart två år sedan nu.

Idag balanserar jag på gränsen - oftast på rätt sida. Halkar över den, oftast utan föraning eller förvarning.

Flash-back.

2007-09-09T20:09:00.000+02:00

Mitt gamla liv hinner ständigt ikapp. Igen och igen och igen. Ofta ur bakhåll. Och lika ofta förbundet med ekonomiska bakslag.

Den här gången i form av advokaten som tog hand om skilsmässan. Eller som skulle ha tagit hand om den – men som abdikerade och lyckades med en förlikning som förmodligen fick barnens far att slå mentala frivolter.

Advokaten som skulle ha informerat om att jag hade rätt till rättshjälp – och inte gjorde det. Jag överklagade räkningen – ett nära nog sexsiffrigt belopp - resultatet av en långdragen process.

Och fick idag en stämning på halsen.

Rättvisa.

2007-09-02T14:37:00.000+02:00

Om man flyttar till Sverige – som utlandssvensk – och inte jobbar här (utan studerar), har man inte rätt till barnbidrag. Detta ska istället betalas ut i det land där den förälder är bosatt, som har en inkomst och därmed betalar skatt, och vidarebefordras till den förälder som har barnen. Allt enligt EUs lagstiftning.

I princip kan jag hålla med om rimligheten i detta – skattepengar in, skattepengar ut. I oprincip betalas pengarna aldrig vidare. Barnens pappa tyckte att han hade rätt till dem – han betalar ju trots allt underhåll.

Tre år utan barnbidrag. Och så plötsligt en dag – återkrav på det samlade barnbidraget i pappans land. Bor jag inte där, har jag inte rätt till barnbidrag – EU hit eller dit. Att pengarna har betalts ut till barnens pappa intresserar ingen – jag borde ha stämt honom om han inte skickade dem vidare.

Jag har överklagat – möjligen kan jag kvitta en del av beloppet med svenska försäkringskassan, men ändå kvarstår differensen mellan det utländska, betydligt högre, barnbidraget och det svenska.

Ett halvårs nettoinkomst.

Mentalt sideboard.

2007-08-28T11:37:00.000+02:00

Avlastningsyta för huvudinnehållet, enligt therapeutic dictionary:

http://therapeuticpictionary.blogspot.com/2006/10/sideboards.html

Tillhörighet.

2007-08-08T19:42:00.000+02:00

Jag saknar sammanhang - en familj. En mamma och två barn är ingen familj. Och jag har ingen ursprungsfamilj.

Jag är inbjuden i andras sammanhang. Som gäst. Som salt i sår.

Förlusträdsla.

2007-06-07T17:19:00.000+02:00

Relationer är ständigt kopplade till rädslan att förlora - relationen, mig själv, medparten. Utan relation är jag stark, tydlig och förmår hävda mig själv och de behov jag har.

I en relation riskerar jag att bli försiktig och avvaktande, att be om lov och ursäkt.

Push or pull.

2007-04-27T17:22:00.000+02:00

Träffade C idag. Han framförde tanken om fenomenet "push or pull" i samband med yrkesval - en fråga som är brinnande aktuell i mitt liv. Möjligheten att låta sig pushas in i ett yrkesval, utifrån vad man förväntas göra - utifrån den väg man slagit in på, med risken att måla in sig själv i ett hörn.

Eller att välja pull och själv välja vad man vill och tror är rätt - och själv hitta vägen dit.

En form av acceptans.

2007-04-20T20:52:00.001+02:00

”...försöka hitta det lugna mörka rum som blir tillgängligt
när man inte försöker fördriva smärtan som om den vore en ond ande”

Kristina Lugn

Aktionsradien.

2007-03-31T22:18:00.000+02:00

Aktionsradien beskrivs av Holterman som

"fältet av de egna möjligheterna och i dess utkanter möjligheternas gradvisa begränsning."

Och han fortsätter:

"Man skall alltid vinnlägga sig om att hålla aktionsradien så vid som möjligt!"

Kanske en självklarhet, men värd att påminnas om.

Makten och Ärligheten.

2007-03-21T23:32:00.000+01:00

Jonas Gardell skriver om Ärlighet och beskriver dess begränsningar:

"Ärlighet är alltid relativ och alltid ett instrument. Den är aldrig absolut och aldrig själva musikstycket."

Och dess missbrukspotential:

"Men ärlighet utan humor och kärlek är bara ett maktmedel bland andra."

Han skriver vidare att ärligheten inte kan anses rättfärdiga och frita från ansvar; att den som försöker urskulda ett beteende med att det är ärligt ändå (ut)nyttjar makt:

"Ärligheten är inte ett carte blanche som fritar oss från ansvar. Den som säger: ”Det kan inte hjälpas, jag måste vara ärlig” kommer inte undan sitt maktutövandes konsekvenser."

Gardells konklusion blir:

"Det är när vi avstår från makt som vi blir människor."

Stort.

Tillväxt.

2007-03-17T23:40:00.000+01:00

Therapeutic Pictionary:

"Livet växer till på bredden och inte på längden."

Och ändå har vi så bråttom - framåt.

Etablerat.

2007-03-05T21:10:00.000+01:00

En kort tid senare - relationen känns oändligt - och häpnadsväckande - etablerad.

Konfluens i tanke och värdegrund.

Att försonas.

2007-02-22T00:37:00.000+01:00

Jonas Gardell skriver i ett tankvärt inlägg på sin blogg:

"Att försonas är att acceptera att något som har hänt har hänt och inse att man måste ha en relation till det. "

Länge var det svårt - det som hänt fortfarande finns kvar i känslominnet. Men likväl nödvändigt - och jag måste inte tycka att det som hänt är bra för att acceptera.

I samma inlägg skriver Gardell:

"Jag har vuxit upp. Den enda som sätter mitt livs gränser är jag själv."

Ett sms.

2007-02-12T22:26:00.000+01:00

När jag har gjort vad jag kan får livet ta över. Varken förr eller senare.

Jag skrev ett sms - att jag är intresserad, att jag vill ses igen.

Det blev fler möten.

Ett första möte.

2007-01-31T22:23:00.000+01:00

Vi träffades. Trevande, trevligt.

Och fullständigt outhärdligt att inte veta - vad han kände, ville, tänkte.

De första orden.

2007-01-10T21:04:00.000+01:00

A ringde en kväll. Jag tyckte om hans röst, de ord han valde, den syn på livet som skymtade i det han sa. En märklig känsla av igenkännande.

Tilt.

2007-01-09T21:40:00.000+01:00

En kväll i september - en ny vändning i livet. En i sig odramatisk händelse som kom att förändra allt:

Min vän C på besök - en affärsresa som sammanföll med en återträff från hans skola. Vi pratade - länge. Förundrades över hur tid inte spelar in, hur vi förmår återknyta till där vi var - för en vecka sedan, ett år eller fem. Vi ses inte frekvent, men uppskattar de ögonblick vi delar.

Ett återkommande tema: Förhållanden. Hans, mina, andras. C analyserar, försöker förstå, kommer med funderingar. Och denna gång även med lösningen - A som han mött på Återträffen.