Rättvisa.

Om man flyttar till Sverige – som utlandssvensk – och inte jobbar här (utan studerar), har man inte rätt till barnbidrag. Detta ska istället betalas ut i det land där den förälder är bosatt, som har en inkomst och därmed betalar skatt, och vidarebefordras till den förälder som har barnen. Allt enligt EUs lagstiftning.

I princip kan jag hålla med om rimligheten i detta – skattepengar in, skattepengar ut. I oprincip betalas pengarna aldrig vidare. Barnens pappa tyckte att han hade rätt till dem – han betalar ju trots allt underhåll.

Tre år utan barnbidrag. Och så plötsligt en dag – återkrav på det samlade barnbidraget i pappans land. Bor jag inte där, har jag inte rätt till barnbidrag – EU hit eller dit. Att pengarna har betalts ut till barnens pappa intresserar ingen – jag borde ha stämt honom om han inte skickade dem vidare.

Jag har överklagat – möjligen kan jag kvitta en del av beloppet med svenska försäkringskassan, men ändå kvarstår differensen mellan det utländska, betydligt högre, barnbidraget och det svenska.

Ett halvårs nettoinkomst.